– En helhetssyn på skolans
uppdrag och verksamhet

Det kallas sociala medier……

Idag på tunnelbanan satte sig ett ungt par bredvid mig. Hon – När behövde du bestämma dig om det där lägret? Han – Imorgon Hon – Så snabbt, hur ska man kunna bestämma sig så snabbt? Han – Vet inte. Paus Hon – Men hur ska du göra då,? Med lägret? Tystnad. Uppenbart var att det var något hak med lägret. Hon och han hade kanske bestämt att de skulle göra något tillsammans, då det nu uppkomna lägret skulle vara, de kanske skulle åka på en resa, ha en fest, eller besöka hennes farmor – vad vet jag? Svaret uteblev i alla fall. Det som istället hände var att efter en lång tystnad tog hon upp sin Iphone och började klicka på den. Efter några sekunder gjorde han detsamma. Sedan satt de där , under total tystnad, och klickade på sina telefoner i fem stationer, sedan gick jag av. Med mig hade jag en sorglig känsla. Det kallas sociala medier, men det främjar inte social samvaro eller för den delen sociala förmågor. Som att prata med varandra.

Naturligtvis….

…Ska elever lära sig att skriva för hand, med penna och på papper. Och naturligtvis ska eleverna läsa böcker. Och visst ska det vara ordning och reda i skolan. Frågan är bara vägen dit. Och där tror jag att lärarna som har utbildning för det, som i sitt dagliga arbete möter elever och ställs inför pedagogiska och sociala utmaningar är bättre lämpade att hitta vägarna och verktygen till den Nya skolan än Skolminister Björklund.

Den lärobokslösa skolan

I Sollentuna har man bestämt sig för att på sikt skrota läroböckerna och helt ersätta dessa med datorer och surfplattor. Ett fyrtiotal kommuner och flera friskolor använder idag 1- 1 tekniken (varje lärare och elev ska ha en egen bärbar dator eller surfplatta). Utvecklingen går mot den lärobokslösa skolan. Bäva månde läromedelsförlagen. Det känns nästan som om vi står inför ett sådant skifte som när skrivmaskinen på bara ett par år blev en helt död och osäljbar produkt. Och det framgångsrika bolaget Facit, som en gång i tiden hade dotterbolag och tusentals anställda världen över, föll ihop och försvann, på grund av konkurrensen från datorer och elektroniska räknare. Den enes bröd den andres död. Själv är jag positivt inställd till den här utvecklingen. För hur bra en lärobok än är kan den aldrig konkurrera i aktualitet eller informationsomfattning jämfört med det som lärare och elever har tillgång till via dator och Internet. Om kan dessutom lägger till de pedagogiska (och lustfyllda) program (appar) som finns att tillgå och hela tiden utvecklas för läsplattor och bärbara datorer så förstår man var framtiden ligger. Utmaningen är för lärarkåren, som behöver lära sig att hantera dessa hjälpmedel och utveckla sin undervisning utefter de nya möjligheterna. Men för den som vill är de kreativa möjligheterna oändliga. Och jag tror, att såväl lärare som elever som tar sig an den utmaningen både får roligare och lär sig mer.

Att förhålla sig till demokrati

Lena Andersson, kolumnist i DN, skrev i måndags om Demokrati som mentalitet. En artikel som ger både en och två tankar om hur vi förhåller oss till demokrati, makt, och den/de som tänker olika än oss själva? Även i en demokrati, liksom i en diktatur, finns det grupper av människor som blir utstötta, som av majoriteten ses som paria. Det är därför en intressant och perspektivförflyttande fråga som jag utläser ur hennes text: Är det mod och värderingsmässig principfasthet eller är det feghet och populism att vägra stå bredvid Jimmie Åkesson i en TV-sänd debatt? Är det ett demokratiskt förhållningssätt att utesluta honom som enda partiledare från Nobelfesten? Bäst att även jag, liksom Lena Andersson gör i sin text, klargör att jag inte på någon punkt delar Åkessons åsikter och värderingar. Men hur ser vi på och vad gör vi med människovärdet hos de personer vars åsikter och värderingar diametralt skiljer sig från våra egna och samhällsnormen? Och vad händer inne i de människor som på detta sätt fryses ut i demokratins namn. Jag tror de stärks i sin värdegrund. Det så kallade demokratiska och humana samhället är inte för dem. Och Varför ska de då välja att bli goda demokrater? Skolan har ett mycket starkt demokratiuppdrag. Jag tror att det är viktigt att du som arbetar i skolan ofta reflekterar över vad det uppdraget innebär och hur det på bästa sätt utförs. Hur bemöter vi exempelvis elever med starkt främlingsfientliga åsikter. Jag har på uppdrag av organisationen EXIT skrivit två handledningsmaterial – Skolan i demokratins tjänst – och – Vägen ut – om den här problematiken. Går att beställa hos EXIT, Fryshuset.   Länkar: Demokrati som mentalitet DN

Forskning visar – Lärares attityd viktigare än metod

Idag har jag läst en uppsats i folkhälsovetenskap (Karolinska Institutet) som bygger på en litteraturstudie av forskningsrapporter om tobaksförebyggande arbete i skolor. Man har i dessa forskningsrapporter tittat närmare på vad, när det gäller skolbaserade program, som verkar ha effekt på tobaksbruket och tobaksdebuter bland elever och vad som inte har det. Eller i värsta fall vad som orsakar kontraproduktiva effekter. Det mesta är känt sedan tidigare. Det krävs en flerkomponentstrategi och genomförande av ett antal olika insatser som en stark tobakspolicy på skolan, samverkan med och information till föräldrar, träning av elevernas sociala kompetens och stärka dem att stå emot socialt tryck, avslöjande av majoritetsmissförstånd m.m . för att få effekter. Men en sak som får mig att haja till, inte för att det är så hemskt förvånande, utan för att jag inte tidigare har sett det belagt med sådan tydlighet i forskningsstudier. Det är att lärarnas attityd till och uppslutning kring arbetet är absolut avgörande för interventionens framgång. Jag kan här läsa i två olika studier, en från Danmark och en från USA, att program som innehåller forskningsbaserade verktyg, som har visat effekt i samtidigt genomförda eller tidigare studier i dessa två fall uppvisar, till och med, kontraproduktiva effekter. Alltså att interventionen på skolorna har fått som resultat att fler röker än i kontrollgruppen. Och när forskarna då har undersökt vad som har brustit har man kommit fram till att det är, på dessa skolor, lärarnas negativa attityd till det förebyggande arbetet samt ovilja att sluta upp, exempelvis kring en tobakspolicy på skolan. Det är den felande och kontraproduktiva länken. Det här är oerhört viktig kunskap för alla som jobbar med och anser att skolan ska vara en förebyggande aktör. Den kanske viktigaste komponenten i allt förebyggande arbete i skolan är med andra ord inte själva metoden utan att få personalen på skolan att tycka det är viktigt, tycka det ingår i deras uppdrag, att de tar ansvar för och vill göra den kraftansträngning som krävs, att de helhjärtat tar sig an de verktyg som erbjuds. Att helt enkelt komma överens. Annars riskerar vi, oavsett de bästa intentioner och evidensbaserade metoder, att få ett negativt resultat av insatsen.
© Copyright 2015
Niklas Odén
E-post: niklas@skoluppdraget.se
Tel: 070 637 05 02
Webb: skoluppdraget.se
Skoluppdraget.se
Links of Importance Niklas Odén AB
Bondegatan 21 Julius hus/Happen
116 33 Stockholm