Har eleverna något ansvar för sin skolgång? Tar det i så fall detta ansvar ? På båda frågorna svarar Erik Helmerson nej i en artikel i DN. Han utgår från en skrift med skolregler anno 1906. I denna skrift kan läsas både om hur eleverna förväntas uppföra sig mot lärarna och vilket ansvar de har för sina studier.
Han skriver ”Den största skillnaden mot dagens skoldiskussion kanske står att finna i skrivelsens rubrik: ”Lärjungarnas förnämsta skyldigheter”. I dessa tider när fingrar korsas i skuldpekande på ömsom politiker, ömsom lärare talas det sällan högt om att eleverna själva över huvud taget skulle ha något ansvar för sin skolgång. ”Skyldighet” låter ungefär lika aktuellt som ”griffeltavla”.”
Jag håller inte med Erik Helmerson. Även om vi inte tilltalar eleverna som i tidigt 1900-tal så är även nuvarande styrdokument tydliga med elevens ansvar för sin skolgång. Skillnaden är att vi idag menar att eleverna är medaktörer i skapandet av en bra skola och framgång i skolarbetet. Det är inte på samma sätt, som i denna citerade skrift där att ta ansvar för sin skolgång är lika med att följa och underkasta sig auktoriteten, det vill säga lärarna.
Tar eleverna detta ansvar då? I OECD:s undersökning kan vi utläsa att svenska elever har lättare att ge upp inför svåra uppgifter och skyllde gärna på lärarna eller böckerna i stället för att se sin egen roll i det hela. Sitt eget ansvar. Skolan är inte så viktig, det löser sig på något sätt i alla fall. Den här inställningen är onekligen problematisk. . Men istället för att titta bakåt, hur kan vi tvinga fram ett ansvarstagande hos våra elever? Bör vi titta framåt, hur kan vi väcka ett engagemang, skapa motivation och framtidstro så att de vill och tar ansvar för sin skolgång? Hur gör vi dem till medaktörer? Hur får vi dem att känna att de spelar huvudrollen i sina liv? Några framgångsfaktorer i det arbetet är att vi måste bli bättre på att förklara varför vi ska lära oss, what´s in it for me? Vi måste också bli bättre på att sätta samman kunskapsdelar till en helhet. Kunskapen ska upplevas som och vara ett verktyg att förstå och ta sig fram i vår omvärld. Vi måste sträva efter att göra kunskapsinhämtningen och lärandet meningsfullt.
Begrepp som KASAM (känsla av sammanhang), empowerment (att vilja ha och få ta ansvar över sin egen utveckling), handlingskompetens (att veta hur man gör) måste genomsyra verksamheten i skolan. Kunskap måste också knytas till värderingar. Får vi ta värderingsmässig ställning till kunskapen så blir den också viktigare för oss. Eleverna bör i större utsträckning ges möjlighet till att utveckla sina specifika kompetenser. Alla är inte likadana, lär inte på samma sätt och har inte samma drivkrafter. Och slutligen, relationer, relationer, relationer – goda och tillitsfulla relationer mellan lärare och elever är grunden för allt skolarbete. Så höjer vi elevernas ansvarstagande.
Läs artikeln via länk nedan
http://www.dn.se/ledare/signerat/skolan-nodiga-larobocker-ar-inte-allt/
