Idag har jag läst en uppsats i folkhälsovetenskap (Karolinska Institutet) som bygger på en litteraturstudie av forskningsrapporter om tobaksförebyggande arbete i skolor. Man har i dessa forskningsrapporter tittat närmare på vad, när det gäller skolbaserade program, som verkar ha effekt på tobaksbruket och tobaksdebuter bland elever och vad som inte har det. Eller i värsta fall vad som orsakar kontraproduktiva effekter. Det mesta är känt sedan tidigare. Det krävs en flerkomponentstrategi och genomförande av ett antal olika insatser som en stark tobakspolicy på skolan, samverkan med och information till föräldrar, träning av elevernas sociala kompetens och stärka dem att stå emot socialt tryck, avslöjande av majoritetsmissförstånd m.m . för att få effekter. Men en sak som får mig att haja till, inte för att det är så hemskt förvånande, utan för att jag inte tidigare har sett det belagt med sådan tydlighet i forskningsstudier. Det är att lärarnas attityd till och uppslutning kring arbetet är absolut avgörande för interventionens framgång. Jag kan här läsa i två olika studier, en från Danmark och en från USA, att program som innehåller forskningsbaserade verktyg, som har visat effekt i samtidigt genomförda eller tidigare studier i dessa två fall uppvisar, till och med, kontraproduktiva effekter. Alltså att interventionen på skolorna har fått som resultat att fler röker än i kontrollgruppen. Och när forskarna då har undersökt vad som har brustit har man kommit fram till att det är, på dessa skolor, lärarnas negativa attityd till det förebyggande arbetet samt ovilja att sluta upp, exempelvis kring en tobakspolicy på skolan. Det är den felande och kontraproduktiva länken. Det här är oerhört viktig kunskap för alla som jobbar med och anser att skolan ska vara en förebyggande aktör. Den kanske viktigaste komponenten i allt förebyggande arbete i skolan är med andra ord inte själva metoden utan att få personalen på skolan att tycka det är viktigt, tycka det ingår i deras uppdrag, att de tar ansvar för och vill göra den kraftansträngning som krävs, att de helhjärtat tar sig an de verktyg som erbjuds. Att helt enkelt komma överens. Annars riskerar vi, oavsett de bästa intentioner och evidensbaserade metoder, att få ett negativt resultat av insatsen.
