Igår kväll var jag på hearingen (eller debatten) Hem till skolan, som arrangerades av Dagens Nyheter. Utgångspunkten var Maciej Zarembas artikelserie med samma namn. Deltog gjorde utbildningsminister Jan Björklund, Professor Mats Ekholm (de är inte de godaste vänner), Mikael Damberg (Socialdemokraternas skoltalesman), Lärarförbundets Eva-Lis Sirén, Lärarnas riksförbunds Metta Fjelkner, Rektor Hans Jansson, Lärare och bloggare Björn Kindenberg och känd från 9A Gunilla Hammar Säfström. En stor och mycket engagerad publik deltog med. Mycket kom att handla om frågan huruvida skolan ska vara ett kommunalt eller statligt ansvar. Björklund förespråkade att skolan åter ska hamna under statens vingar och verkade ha en klar majoritet av publiken med sig i den frågan. Att läraryrkets status måste höjas var panelen och publiken tämligen överens om. Höjd lön, licensekrav, fler sökande till utbildnngar var några av förslagen. Och Björklunds mantra om katederundervisning kom naturligtvis upp. Så långt på en ganska strukturell och övergripande nivå med andra ord. Ganska uttjatat och inte mitt största intresseområde. Men några saker dök upp som fick mig att spetsa öronen. Läraren och bloggaren Björn Kindenberg försökte prata om undervisningen – han beskrev en vision där det fanns tid och resurser så att han tillsammans med ett team av kollegor men även utanför skolan kompetenser som företagare, forskare, författare med flera kunde planera och genomföra undervisningen i klassrummet. Att på så sätt ta in samhället och aktuella samhällsfrågor i klassrummet. Det tyckte jag om. Professor Mats Ekholm som i debatten annars höll en ganska låg profil avslutade med att säga att ny kunskap behöver ges plats i skolan för att kommande generationer ska kunna möta de utmaningar som de ställs inför. Vi får inte vara främmande att ta bort eller minska utrymmet för vissa ämnen som inte kommer behövas i samma utsträckning som tidigare. Han menade även att de pedagogiska metoderna måste förändras. Och där kanske Björns förslag kan vara en väg att gå? En person i publiken, som jag inte uppfattade namnet på, men som arbetade med lärarutbildningar sa att de tre grundpelarna i läraryrket är – Ämneskompetens, metodik och relationer. Och just det sista relationer glöms väldigt ofta bort i exempelvis Björklunds argumentation. Tillitsfulla relationer byggs på ömsesidig respekt och omtanke inte på represalier och distansering. Slutligen det som fick mig att hoppa till i stolen. Såväl Maciej Zaremba som lärare i publiken vittnade om att många lärare inte vågar uttrycka sina åsikter i skolan utifrån rädsla för represalier från skolledning och arbetsgivare. Man menade att yttrandefrihet och demokrati på så sätt inte existerar i skolan. Och frågan ställdes – hur ska lärarna utifrån en sådan arbetsmiljö kunna uppfylla skolans värdegrundsuppdrag och lära eleverna om demokrati? Igår på debatten fick man känslan att det här inte var ett litet problem utan ett problem som genomsyrar den svenska skolan. Jag må vara naiv, men jag trodde inte att så var fallet. Det här är, om det stämmer, ett gigantiskt samhällsproblem (så mycket större än om skolan är kommunal eller statlig) som måste ha största prioritering att lösas. För som sagt hur ska skolan kunna fostra goda demokrater om inte demokratins grundstenar som yttrandefrihet gäller där.
Länkar: Hem till skolan – Läs artiklarna här / Artikel – Skolan blir bara bättre / Rolig bild-sammanfattning av gårdagens debatt
Igår kväll var jag på hearingen (eller debatten) Hem till skolan, som arrangerades av Dagens Nyheter. Utgångspunkten var Maciej Zarembas artikelserie med samma namn. Deltog gjorde utbildningsminister Jan Björklund, Professor Mats Ekholm (de är inte de godaste vänner), Mikael Damberg (Socialdemokraternas skoltalesman), Lärarförbundets Eva-Lis Sirén, Lärarnas riksförbunds Metta Fjelkner, Rektor Hans Jansson, Lärare och bloggare Björn Kindenberg och känd från 9A Gunilla Hammar Säfström. En stor och mycket engagerad publik deltog med. Mycket kom att handla om frågan huruvida skolan ska vara ett kommunalt eller statligt ansvar. Björklund förespråkade att skolan åter ska hamna under statens vingar och verkade ha en klar majoritet av publiken med sig i den frågan. Att läraryrkets status måste höjas var panelen och publiken tämligen överens om. Höjd lön, licensekrav, fler sökande till utbildnngar var några av förslagen. Och Björklunds mantra om katederundervisning kom naturligtvis upp. Så långt på en ganska strukturell och övergripande nivå med andra ord. Ganska uttjatat och inte mitt största intresseområde. Men några saker dök upp som fick mig att spetsa öronen. Läraren och bloggaren Björn Kindenberg försökte prata om undervisningen – han beskrev en vision där det fanns tid och resurser så att han tillsammans med ett team av kollegor men även utanför skolan kompetenser som företagare, forskare, författare med flera kunde planera och genomföra undervisningen i klassrummet. Att på så sätt ta in samhället och aktuella samhällsfrågor i klassrummet. Det tyckte jag om. Professor Mats Ekholm som i debatten annars höll en ganska låg profil avslutade med att säga att ny kunskap behöver ges plats i skolan för att kommande generationer ska kunna möta de utmaningar som de ställs inför. Vi får inte vara främmande att ta bort eller minska utrymmet för vissa ämnen som inte kommer behövas i samma utsträckning som tidigare. Han menade även att de pedagogiska metoderna måste förändras. Och där kanske Björns förslag kan vara en väg att gå? En person i publiken, som jag inte uppfattade namnet på, men som arbetade med lärarutbildningar sa att de tre grundpelarna i läraryrket är – Ämneskompetens, metodik och relationer. Och just det sista relationer glöms väldigt ofta bort i exempelvis Björklunds argumentation. Tillitsfulla relationer byggs på ömsesidig respekt och omtanke inte på represalier och distansering. Slutligen det som fick mig att hoppa till i stolen. Såväl Maciej Zaremba som lärare i publiken vittnade om att många lärare inte vågar uttrycka sina åsikter i skolan utifrån rädsla för represalier från skolledning och arbetsgivare. Man menade att yttrandefrihet och demokrati på så sätt inte existerar i skolan. Och frågan ställdes – hur ska lärarna utifrån en sådan arbetsmiljö kunna uppfylla skolans värdegrundsuppdrag och lära eleverna om demokrati? Igår på debatten fick man känslan att det här inte var ett litet problem utan ett problem som genomsyrar den svenska skolan. Jag må vara naiv, men jag trodde inte att så var fallet. Det här är, om det stämmer, ett gigantiskt samhällsproblem (så mycket större än om skolan är kommunal eller statlig) som måste ha största prioritering att lösas. För som sagt hur ska skolan kunna fostra goda demokrater om inte demokratins grundstenar som yttrandefrihet gäller där.
Länkar: Hem till skolan – Läs artiklarna här / Artikel – Skolan blir bara bättre / Rolig bild-sammanfattning av gårdagens debatt