– En helhetssyn på skolans
uppdrag och verksamhet

Välkommen till Skoluppdraget.se!

Skolframgång är den starkaste skyddsfaktor vi kan ge våra unga. I en tillitsfull, trygg och hälsofrämjande skolmiljö lär sig eleverna mer. Därför är ett aktivt och medvetet arbete med skolans sociala uppdrag en väg att stödja eleverna att lyckas, att nå skolframgång.

Skoluppdraget.se erbjuder:

  • Stöd till skolor att utveckla en tillitsfull, trygg och hälsofrämjande skolmiljö samt en undervisning som binder samman kunskap och värdegrund.

  • Stöd till kommuner att utveckla en kommunövergripande strategi och röd tråd i det förebyggande arbetet i skola och andra ungdomsmiljöer.

  • Stöd till myndigheter och organisationer att utveckla metoder och material för förebyggande och främjande insatser i skola och andra ungdomsmiljöer.

Aktuella föreläsningar och utbildningar

Konsten att vara snäll och bli klok i skolan

» Ladda ner PDF

Kommunal samverkan – Om att skapa en röd tråd i det förebyggande arbetet

» Ladda ner PDF

Tobaksfri skola – Hur når vi dit?

» Ladda ner PDF

ANTa utmaningen – Om hur skolans ANT-arbete verkligen kan göra skillnad

» Ladda ner PDF

Konsten att kommunicera och göra succé på föräldramöten

» Ladda ner PDF

Ja, vad göra med 40-miljoners utredningen?

I gårdagens Svenska Dagbladet opinion ställer Katarina Rosenqvist och Sara Damber, företrädare för antimobbing organisationen Friends, frågan – Vad tänker Jan Björklund göra åt mobbningen? Skolminister Jan Björklund gav i februari 2007 Skolverket i uppdrag att genomföra en granskning av de antimobbingprogram som används på svenska skolor. Man satsade 40 miljoner kronor. Gott så, antimobbingarbetet i skolan har länge bedrivits utifrån en mycket osäker och ovetenskaplig grund. Allmänt tyckande, mode och utanför skolan stående organisationers/företags marknadsföringsbudgeter har varit riktlinjer. Det var med andra ord på tiden att det gjordes en ordentlig genomgång. När utredningens resultat presenterades blev det ett herrans liv. Som Katarina Rosenqvist och Sara Damber skriver i sin debattartikel – Ett slag i ansiktet på alla som arbetar med att förebygga och stoppa mobbning. Och det tror jag det, Friends, SET, Lions Quest, Olweusprogrammet, Skolkomet, Skolmedling och Stegvis fick sig alla en släng av sleven i utvärderingsrapporten. Det här upprörde naturligtvis de som arbetar inom de organisationer, företag och de konsulter som i de flesta fall i bästa välvilja, men ibland utifrån strikt kommersiella intressen, vill göra något mot mobbningen. Även de lärare och skolpersonal som har fått utbildning och jobbar med de olika metoderna skrek högt – Det här måste vara fel, jag tror inte på den här undersökningen. Det gör naturligtvis ont, både för att det man tror på visar sig inte hålla, vem vill inse att det man har gjort inte var bra? Och dels (låt oss vara ärliga) att organisationer, företag och konsulter såg inkomstmöjligheter försvinna. Återigen har det alltså visat sig att det inte finns några quick fix, färdiga program, standardiserade manualer eller paket att köpa för att motverka mobbning på skolor. Det finns det inte heller för att bedriva annan förebyggande verksamhet på skolorna eller för att uppfylla skolans värdegrundsuppdrag. Det, det handlar om är att utifrån skolans uppdrag, grundverksamhet och förutsättningar utveckla de skyddsfaktorer som finns. De utvecklingsmöjligheter som man har. Och varje skola måste göra sin egen läxa utifrån sina förutsättningar. Man måste också i högre grad än tidigare börja ta stöd i befintlig forskning. Och det är här jag vill återknyta till Katarina Rosenqvist och Sara Dambers fråga. Vad kommer nu? Vad gör Jan Björklund med den kunskap som utredningen har gett? Hur anser han och Skolverket att skolorna ska gå vidare. I Skolverkets rapport pekas på en del grundläggande verktyg så som kartläggning av den egna skolans situation, ett integrerat dagligt arbete med värdegrunden, all personals och elevers delaktighet (dock ej kamratstödjare) med mera. Men kunskapen måste konkretiseras och komma ut i skolorna. Tid, utbildning och uppföljning måste till. Arbetet mot mobbning kan först bli effektivt när kunskapen och kompetensen om vad som är ett effektivt antimobbningsarbete har blivit allmän egendom ute i skolorna. Det är det långt ifrån idag. Så nu har Jan Björklund satsat 40 miljoner på utreda mobbningen, dags nu att satsa minst det dubbla på att göra skolan mobbningsfri. Och i det arbetet tror jag att exempelvis Friends, som i grunden är en mycket vällovlig och sympatisk organisation, med sin kompetenta personal och sitt stora nätverk av skolor, skolledare och pedagoger kan vara en bra kanal. Men det förutsätter att de har modet och viljan att omvärdera de delar av sitt program som är verkningslöst, och inte uppfatta forskningsresultat och kritik som slag i ansiktet utan som en stödjande hand i deras verksamhets och hela svenska skolans utveckling av förebyggande insatser mot mobbning. Länkar: Debattartikel SVD: Vad tänker Jan Björklund göra åt mobbningen?  

Gör inte som Uri Geller

Igår var jag på inspelningen av TV-programmet Fenomen där mentalister tävlar med sina mentalistkonster. Den från 70-talet kände skedböjaren Uri Geller är värd för programmet och någon form av domare. Han har även, vad jag förstår, ett eget litet nummer i varje program. Igår skulle han få Sveriges rökare och snusare att sluta med sitt tobaksbruk. Och barn och ungdomar att inte börja. Jag visste på förhand att det var temat för kvällens ”Uri-nummer” och då jag har arbetat en del med tobaksförebyggande arbete var jag naturligtvis intresserad. Med koncentrationen på topp satt jag där i publiken och inväntade det fantastiska tricket som skulle göra mig och andra tobaksförebyggare arbetslösa ;-D.Vilken fantastisk kalkonövning det blev. Se klippet från kanal 5 (länken nedan) och lova mig att aldrig, ALDRIG, använda Uri Gellers metoder i ert tobaksförebyggande arbete på skolan. Länkar: Uri Geller får Sverige att sluta röka

En bloggfri generation

Tittade på programmet Lyxfällan i torsdags. Programmet där de två programledarna Patrick Grimlund och Magnus Hedberg hjälper en person eller ett par att reda upp sin tilltrasslade ekonomi. I torsdags var det en ung tjej, Rosanna, som fick ”hjälp”. Programmet är naturligtvis kraftig vinklat men belyste denna gång något som är ett minst sagt fascinerande och lite skrämmande samtidsfenomen. Nämligen det tvådelade liv som många, framförallt unga lever idag. Ett liv på nätet och ett i verkligheten.Rosanna i programmet Lyxfällan är bloggare och helt uppenbart lever hon ett liv på sin blogg och ett annat i verkligheten. På bloggen beskrivs en glamorös slacker tillvaro där Stureplans krogar, nattliv och taxiresor ingår. Ett liv som omsätter 10-tusentals kronor i månaden, pengar är inte en trång sektor så att säga. I verkliga livet jobbar Rosanna sporadiskt, när hon orkar och vad det verkar, känner för det. Bloggen och blogglivet är viktigare än att jobba och få in pengar till det verkliga livet. Vilket i sin tur leder till kreditkortsskulderna har samlats till en ohanterlig hög och kronofogden närmar sig. Men om det står inget i bloggen. Där fortsätter partylivet.Väldigt många barn och ungdomar har en egen blogg och/eller Twittrar. En majoritet av landets femtonåringar ”är” på facebook. Men vad är det som de visar upp på de digitala arenorna och vad får det för konsekvenser?I bloggar och på facebook är det ytor som visas upp. Där visar vi, den ofta konstruerade, bilden av oss själva. Det vill säga det som vi vill visa upp. Vi bygger en image. Och det gäller inte bara barn och ungdomar, även vuxna vill ”se bra ut” på facebook. Det byggs luftslott, ibland gigantiska, som får konsekvenser i riktiga livet. Som exempelvis i Rosannas fall. Bloggar, twitter, chatter, facebook med mera är fantastiska verktyg för informationsspridning, nätverksbyggande och kunskap. Men när man hellre går hem till sin dator än till en kompis för att umgås. När man på facebook har hundra vänner men ingen i verkliga livet. När man i sin blogg vågar uttrycka sina högsta drömmar men inte vågar öppna munnen i klassrummet. När man släpper alla spärrar man har i verkliga livet och skriver skit om andra. När man har målat upp en bild av sig själv man inte kan leva upp till i verkligheten och ballongen spricker. Vad händer då? Den generation barn och ungdomar som nu växer upp lever sina liv i två världar. Jag tror att det är viktigt att vi faktiskt belyser den problematik som kan uppstå. Jag har själv under de senaste två veckorna pratat med tre ungdomar i 18-års åldern. Ingen vetenskaplig undersökning direkt men ger ändå en bild. Den ena sa att hon aldrig hade reflekterat över den här skiljelinjen mellan digital och reell verklighet. Den andre berättade att hon sedan ett år tillbaka var facebookfri. Hon hade tröttnat på att umgås med ytor och därför avslutat sitt konto, berättade hon. Den tredje berättade att hon slutat blogga, hon uppfattade som en oerhörd stress att hela tiden måla upp en perfekt bild av sig själv. Det är min övertygelse att det här är en mycket viktig fråga att lyfta med våra barn och ungdomar. Med perspektiv och reflektion har de sociala medierna och digitala arenorna fantastiskt mycket gott att erbjuda. Utan perspektiv och reflektion kan det leda till katastrof. Så med anledning av det här inläggets rubrik – Nej jag förespråkar inte en bloggfri generation. Utan en bloggande och reflekterande generation. Och här kan skolan göra mycket för att hålla frågan, reflektionen och samtalet igång.

Kunskap utan värderingar?

Skoldebatten har kanske alltid varit het, men det känns som att den är hetare än någonsin sedan sverige fick Jan Björklund som skolminister. Och under de senaste veckorna har såväl Dagens Nyheter som Aftonbladet specialstuderat skolan i artikelserier. Och det är ju bra att debattens vågor går höga och många engagerar sig i frågan. Skolfrågan är ju en av de viktigaste för vårt samhälles/lands utveckling och framtid. Bra så långt med andra ord – Men varför görs alltid denna uppdelning av å ena sidan kunskap och å andra sidan fostran/värderingar. Där det ena på något sätt ska utesluta det andra. ”Antingen riktiga kunskaper eller så flum”. Är det verkligen så? Nej, så är det naturligtvis inte. Det två uppdragen hänger starkt samman. För vad är kunskap utan värderingar? Utan moralisk och empatisk reflektion och ställningstagande – kan kunskap tolkas och brukas fruktansvärt fel. Och samtidigt vet vi att om en elev kan värderingsmässigt knyta an till kunskap, så blir den mer värdefull och befästs på ett helt annat sätt än standardinlärning. Alltså båda uppdragen (kunskap och värdegrund) befruktar och stärker varandra. Är det bara jag som ser och förstår det här? Nej naturligtvis inte, men samtidigt undrar man när debatten om skolans kris och hur skolan bör utvecklas rasar. Den här debattartikeln av idéhistorikern Sven-Eric Liedman i DN idag belyser en del av problemet. Länkar: Debattartikel DN

OK – Nu kör vi!

Idag, den 27 april får hemsidan Skoluppdraget.se en nystart i och med denna blogg. Det är nästan på dagen fyra år sedan jag startade upp hemsidan Skoluppdraget.se syftet var då som nu att inspirera till och påverka den svenska skolans arbete med värdegrunds-, samhälls- och förebyggande frågor. Fyra år har gått och jag har varit involverad i ett antal metod- och materialutvecklingsprojekt. Jag har genom mina föreläsningar träffat och tagit del av tusentals duktiga skolmänniskors tankar kring värdegrundsuppdraget och skolans möjligheter när det gäller att förebygga. Och de vittnar om att det är svårt att få plats, tid och ork för allt och det som då ofta får stryka på foten är värdegrundsfrågorna. För att inte tala om skolans förebyggande arbete. Vi får nu nya läroplaner – och liksom i de tidigare läroplanerna betonas att skolan har ett värdegrundsuppdrag. Men det finns fortfarande ingen kursplan för hur skolan ska fostra sunda, goda demokrater. Och ingen tid avsatt. Det finns även en brist på kunskap om vad som fungerar. Hur skapar vi en lugn och trygg skolmiljö? Hur lever vi upp till de demokratiska värdena, som innefattar elevinflytande på riktigt (och inte bara som en schimär)? Hur kommer det sig att 17 år efter tobakslagens införande (det ska vara rökfritt på skolgården) så röks det på en majoriet av svenska skolgårdar? Ja det går att stapla frågorna till ett högt torn. Jag hävdar fortfarande och med en dåres envishet (liksom 2007) att det går – Det går att genomföra värdegrundsuppdraget. Det finns verktyg och metoder. Det finns visst tid. Det är till och med så att man sparar tid och att värdgrundsarbete är en förutsättning för att bygga den framgångsrika skolan. Det hänger ihop!Skolan är möjligheternas arena där vi utvecklar individer (hela människor) och bygger ett bättre samhälle. Vi gör det med kunskap och omsorg. Och det ska jag fortsätta förmedla här på hemsidan och i mina möten med alla er som jobbar i skolans värld. Det här är det första inlägget i bloggen. Här kommer forskning., utvärderingar, goda exempel, lärande erfarenhter, inspiration, reflektioner och nyheter blandas. Jag hoppas att alla kan hitta något av värde. OK – Nu kör vi – och som en första tankeväckare tänkte jag ställa frågan – Vad gör vi med elevernas kreativietet i skolan? Och vad kan vi göra för att bevara den. Se filmen nedan med föreläsningen som Sir Ken Robinson håller (Do Schools kill creativity?).// Niklas

Följ oss på Instagram: @Skoluppdraget

© Copyright 2015
Niklas Odén
E-post: niklas@skoluppdraget.se
Tel: 070 637 05 02
Webb: skoluppdraget.se
Skoluppdraget.se
Links of Importance Niklas Odén AB
Bondegatan 21 Julius hus/Happen
116 33 Stockholm