Det har varit bråda ANT-mötesdagar i dagarna. Igår var jag på Socialdepartementet tillsammans med Oberoendeprojektets styrgrupp och diskuterade ANT-frågorna med de sakkunniga där, idag var det Länsstyrelsen i Stockholms län som bjöd in till seminarium om Regeringens ANDT-strategi och hur den skall omsättas i lokalt arbete. Diskussionernas vågor går som vanligt höga, men hur mycket verkstad kommer det att bli? Och många är nyfikna och undrar vad som ska falla ut av det uppdrag Skolverkeket har fått av regeringen. Att utreda skolans ANT-arbete samt komma med förslag på förbättringar. Jag tillhör en av de mest nyfikna på den frågan – kom igen nu Skolverket – ge oss något riktigt bra nu!
Igår var det först möte med styrgruppen för projektet Oberoende som jag ska vara projektledare för med start i höst. I styrgruppen sitter representanter för Ungdomens Nykterhetsförbund, Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle och A Non Smoking Generation. Projektet handlar om att ta fram en för organisationerna gemensam verksamhetsplattform för drogförebyggande arbete riktat till ungdomar. Jag kommer berätta mer framöver. Därefter bar det iväg till Fryshuset som anordnade debatt om ungdomars livsvillkor samt möjligheter till delaktighet och inflytande. Utgångspunkten var den undersökning som Fryshuset har låtit göra genom sin Fryshusetandan turné runt landet. Flera tusen ungdomar har kommit till tals. Och en intresant koppling mellan mina två möten under denna dag var att ungdomar uppfattar alkohol som ett stort problem. Läs mer i Fryshusets debattartikel här nedan. Slutligen – Lena Adelsohn Liljeroth (Idrotts- och kulturministern) deltog i debatten. Hennes slutord, angående hur stärka ungdomar och verka för att de inte hamnar i negativa beteenden, var – Skolan är den viktigaste arenan – YES!
I början på 1990-talet gjorde jag mina första staplande steg som föreläsare och utbildare för skolpersonal. Jag jobbade då på Cancerfonden och hade varit med i arbetet med att ta fram ett skolmaterial om hur man kunde undervisa om cancer. Med det materialet åkte jag och tre andra föreläsare runt i landet. En utav dessa medföreläsare var Stefan Einhorn (se bild ovan), professor och cancerforskare. Idag kanske mer känd som författare till boken – Konsten att vara snäll. Stefan och jag har sporadiskt hållit kontakten sedan dess. I november förra året inledde vi återigen ett samarbete. Ett samarbete som resulterade i ett nytt föreläsningskoncept från Skoluppdraget.se – Konsten att vara snäll och bli klok i skolan. Utgångspunkterna är de två teman, godhet och visdom, som Stefans böcker – Konsten att vara snäll (Forum förlag 2005) och vägar till visdom (Forum förlag 2009) tar upp. Tillsammans har Stefan och jag anpassat föreläsningarna till skolans värld och uppdrag. Vår förhoppning är att du som arbetar i skolan är intresserade av att få ta del av och reflektera kring vad begreppen godhet och visdom kan ha för relevans för dagens skola. Väldigt mycket säger Stefan och jag – Se länk nedan till PDF som beskriver föreläsningarna mer utförligt och hur du går tillväga för att boka en föreläsning. Läs gärna om våra övriga utbildningar – klicka på länken aktuella utbildningar och föreläsningar – i menyn till vänster
Idag på förmiddagen var jag på möte med nätverket – Gilla din ekonomi. I nätverket ingår myndigheter, organisationer och företag som har det gemensamt att de alla är aktörer i den finansiella sektorn. Så här beskriver man nätverket och satsningen på hemsidan ”GillaDinEkonomi är Sveriges officiella satsning för att öka den finansiella folkbildningen i samhället. Då ett flertal myndigheter, organisationer och företag tillsammans samverkar, är målet att öka medborgarnas kunskap när det kommer till finansiell folkbildning.” Skolan är en av de arenor som nätverket vill stödja med utbildning, material, föreläsare med mera. Jag var inbjuden till mötet av Finansinspektionen som jag tidigare har samarbetet med kring temat privatekonomi i gymnasieskolan(se länk nedan till ämnesövergripande undervisningsmaterial för gymnasiet). Vi får se vad dagens nätverksmöte kan resultera i.
Igår kväll var jag på hearingen (eller debatten) Hem till skolan, som arrangerades av Dagens Nyheter. Utgångspunkten var Maciej Zarembas artikelserie med samma namn. Deltog gjorde utbildningsminister Jan Björklund, Professor Mats Ekholm (de är inte de godaste vänner), Mikael Damberg (Socialdemokraternas skoltalesman), Lärarförbundets Eva-Lis Sirén, Lärarnas riksförbunds Metta Fjelkner, Rektor Hans Jansson, Lärare och bloggare Björn Kindenberg och känd från 9A Gunilla Hammar Säfström. En stor och mycket engagerad publik deltog med. Mycket kom att handla om frågan huruvida skolan ska vara ett kommunalt eller statligt ansvar. Björklund förespråkade att skolan åter ska hamna under statens vingar och verkade ha en klar majoritet av publiken med sig i den frågan. Att läraryrkets status måste höjas var panelen och publiken tämligen överens om. Höjd lön, licensekrav, fler sökande till utbildnngar var några av förslagen. Och Björklunds mantra om katederundervisning kom naturligtvis upp. Så långt på en ganska strukturell och övergripande nivå med andra ord. Ganska uttjatat och inte mitt största intresseområde. Men några saker dök upp som fick mig att spetsa öronen. Läraren och bloggaren Björn Kindenberg försökte prata om undervisningen – han beskrev en vision där det fanns tid och resurser så att han tillsammans med ett team av kollegor men även utanför skolan kompetenser som företagare, forskare, författare med flera kunde planera och genomföra undervisningen i klassrummet. Att på så sätt ta in samhället och aktuella samhällsfrågor i klassrummet. Det tyckte jag om. Professor Mats Ekholm som i debatten annars höll en ganska låg profil avslutade med att säga att ny kunskap behöver ges plats i skolan för att kommande generationer ska kunna möta de utmaningar som de ställs inför. Vi får inte vara främmande att ta bort eller minska utrymmet för vissa ämnen som inte kommer behövas i samma utsträckning som tidigare. Han menade även att de pedagogiska metoderna måste förändras. Och där kanske Björns förslag kan vara en väg att gå? En person i publiken, som jag inte uppfattade namnet på, men som arbetade med lärarutbildningar sa att de tre grundpelarna i läraryrket är – Ämneskompetens, metodik och relationer. Och just det sista relationer glöms väldigt ofta bort i exempelvis Björklunds argumentation. Tillitsfulla relationer byggs på ömsesidig respekt och omtanke inte på represalier och distansering. Slutligen det som fick mig att hoppa till i stolen. Såväl Maciej Zaremba som lärare i publiken vittnade om att många lärare inte vågar uttrycka sina åsikter i skolan utifrån rädsla för represalier från skolledning och arbetsgivare. Man menade att yttrandefrihet och demokrati på så sätt inte existerar i skolan. Och frågan ställdes – hur ska lärarna utifrån en sådan arbetsmiljö kunna uppfylla skolans värdegrundsuppdrag och lära eleverna om demokrati? Igår på debatten fick man känslan att det här inte var ett litet problem utan ett problem som genomsyrar den svenska skolan. Jag må vara naiv, men jag trodde inte att så var fallet. Det här är, om det stämmer, ett gigantiskt samhällsproblem (så mycket större än om skolan är kommunal eller statlig) som måste ha största prioritering att lösas. För som sagt hur ska skolan kunna fostra goda demokrater om inte demokratins grundstenar som yttrandefrihet gäller där.
Länkar: Hem till skolan – Läs artiklarna här / Artikel – Skolan blir bara bättre / Rolig bild-sammanfattning av gårdagens debatt
I början på 1990-talet gjorde jag mina första staplande steg som föreläsare och utbildare för skolpersonal. Jag jobbade då på Cancerfonden och hade varit med i arbetet med att ta fram ett skolmaterial om hur man kunde undervisa om cancer. Med det materialet åkte jag och tre andra föreläsare runt i landet. En utav dessa medföreläsare var Stefan Einhorn (se bild ovan), professor och cancerforskare. Idag kanske mer känd som författare till boken – Konsten att vara snäll. Stefan och jag har sporadiskt hållit kontakten sedan dess. I november förra året inledde vi återigen ett samarbete. Ett samarbete som resulterade i ett nytt föreläsningskoncept från Skoluppdraget.se – Konsten att vara snäll och bli klok i skolan. Utgångspunkterna är de två teman, godhet och visdom, som Stefans böcker – Konsten att vara snäll (Forum förlag 2005) och vägar till visdom (Forum förlag 2009) tar upp. Tillsammans har Stefan och jag anpassat föreläsningarna till skolans värld och uppdrag. Vår förhoppning är att du som arbetar i skolan är intresserade av att få ta del av och reflektera kring vad begreppen godhet och visdom kan ha för relevans för dagens skola. Väldigt mycket säger Stefan och jag – Se länk nedan till PDF som beskriver föreläsningarna mer utförligt och hur du går tillväga för att boka en föreläsning. Läs gärna om våra övriga utbildningar – klicka på länken aktuella utbildningar och föreläsningar – i menyn till vänster
Idag på förmiddagen var jag på möte med nätverket – Gilla din ekonomi. I nätverket ingår myndigheter, organisationer och företag som har det gemensamt att de alla är aktörer i den finansiella sektorn. Så här beskriver man nätverket och satsningen på hemsidan ”GillaDinEkonomi är Sveriges officiella satsning för att öka den finansiella folkbildningen i samhället. Då ett flertal myndigheter, organisationer och företag tillsammans samverkar, är målet att öka medborgarnas kunskap när det kommer till finansiell folkbildning.” Skolan är en av de arenor som nätverket vill stödja med utbildning, material, föreläsare med mera. Jag var inbjuden till mötet av Finansinspektionen som jag tidigare har samarbetet med kring temat privatekonomi i gymnasieskolan(se länk nedan till ämnesövergripande undervisningsmaterial för gymnasiet). Vi får se vad dagens nätverksmöte kan resultera i.
Igår kväll var jag på hearingen (eller debatten) Hem till skolan, som arrangerades av Dagens Nyheter. Utgångspunkten var Maciej Zarembas artikelserie med samma namn. Deltog gjorde utbildningsminister Jan Björklund, Professor Mats Ekholm (de är inte de godaste vänner), Mikael Damberg (Socialdemokraternas skoltalesman), Lärarförbundets Eva-Lis Sirén, Lärarnas riksförbunds Metta Fjelkner, Rektor Hans Jansson, Lärare och bloggare Björn Kindenberg och känd från 9A Gunilla Hammar Säfström. En stor och mycket engagerad publik deltog med. Mycket kom att handla om frågan huruvida skolan ska vara ett kommunalt eller statligt ansvar. Björklund förespråkade att skolan åter ska hamna under statens vingar och verkade ha en klar majoritet av publiken med sig i den frågan. Att läraryrkets status måste höjas var panelen och publiken tämligen överens om. Höjd lön, licensekrav, fler sökande till utbildnngar var några av förslagen. Och Björklunds mantra om katederundervisning kom naturligtvis upp. Så långt på en ganska strukturell och övergripande nivå med andra ord. Ganska uttjatat och inte mitt största intresseområde. Men några saker dök upp som fick mig att spetsa öronen. Läraren och bloggaren Björn Kindenberg försökte prata om undervisningen – han beskrev en vision där det fanns tid och resurser så att han tillsammans med ett team av kollegor men även utanför skolan kompetenser som företagare, forskare, författare med flera kunde planera och genomföra undervisningen i klassrummet. Att på så sätt ta in samhället och aktuella samhällsfrågor i klassrummet. Det tyckte jag om. Professor Mats Ekholm som i debatten annars höll en ganska låg profil avslutade med att säga att ny kunskap behöver ges plats i skolan för att kommande generationer ska kunna möta de utmaningar som de ställs inför. Vi får inte vara främmande att ta bort eller minska utrymmet för vissa ämnen som inte kommer behövas i samma utsträckning som tidigare. Han menade även att de pedagogiska metoderna måste förändras. Och där kanske Björns förslag kan vara en väg att gå? En person i publiken, som jag inte uppfattade namnet på, men som arbetade med lärarutbildningar sa att de tre grundpelarna i läraryrket är – Ämneskompetens, metodik och relationer. Och just det sista relationer glöms väldigt ofta bort i exempelvis Björklunds argumentation. Tillitsfulla relationer byggs på ömsesidig respekt och omtanke inte på represalier och distansering. Slutligen det som fick mig att hoppa till i stolen. Såväl Maciej Zaremba som lärare i publiken vittnade om att många lärare inte vågar uttrycka sina åsikter i skolan utifrån rädsla för represalier från skolledning och arbetsgivare. Man menade att yttrandefrihet och demokrati på så sätt inte existerar i skolan. Och frågan ställdes – hur ska lärarna utifrån en sådan arbetsmiljö kunna uppfylla skolans värdegrundsuppdrag och lära eleverna om demokrati? Igår på debatten fick man känslan att det här inte var ett litet problem utan ett problem som genomsyrar den svenska skolan. Jag må vara naiv, men jag trodde inte att så var fallet. Det här är, om det stämmer, ett gigantiskt samhällsproblem (så mycket större än om skolan är kommunal eller statlig) som måste ha största prioritering att lösas. För som sagt hur ska skolan kunna fostra goda demokrater om inte demokratins grundstenar som yttrandefrihet gäller där.
Länkar: Hem till skolan – Läs artiklarna här / Artikel – Skolan blir bara bättre / Rolig bild-sammanfattning av gårdagens debatt