Blir allt mer klar över vad som krävs för att ett förebyggande- eller värdegrundsarbete i skolan ska bli framgångsrikt. Eller rättare sagt om en skola ska bli framgångsrik över huvud taget. Tre magiska ord måste falla på plats. Ledning, kultur och struktur. Faller en, två eller alla tre bort så kan arbetet aldrig bli framgångsrikt. Vad avser jag då med dessa tre ord. Ledning – Skolans ledning, ytterst rektor, måste ha ett eget engagemang för förebyggarfrågan/värdegrundsuppdraget. Han eller hon måste gå i fronten för frågan, visa sitt eget engagemang och förtydliga att frågan är viktig. I det ligger även att följa upp att arbetet fortskrider och utvecklas. Kultur – Skolans personal måste själva äga frågan, det vill säga anse att den ingår i deras uppdrag och att de vill göra ett bra arbete med frågan. Det bör finnas en koncensus i kollegiet att frågan har relevans i deras arbete och att den är viktig. Här i ligger många misslyckade förebyggar- och värdegrundsprojekt. När delar av eller i värsta fall hela skolans personal inte ser frågan som sin uppgift, inte anser sig ha tid och kanske till och med motarbetar att frågan överhuvudtaget tas upp, då blir det naturligtvis inte någon framgång. Skolan har ett tvådelat uppdrag. Kunskapsuppdraget och Värdegrundsuppdraget. Enligt styrdokumenten lika viktiga Men den starka fokuseringen på kunskapsuppdraget de senaste åren har gjort att många inom skolans värld idag inte ser (eller inte anser) att värdegrundsuppdraget har samma dignitet som kunskapsuppdraget. Att det är något som man gör om man får tid och orkar med. Och något man gör om man får tid och har ork, blir sällan bra. Struktur – Skolan har visat sig vara en svårimplementerad värld. Det är inte bara jag som har kommit fram till det. Många skolor saknar en effektiv struktur för informations- och kunskapsspridning. Många skolor saknar även struktur för samverkan mellan skolans olika yrkesgrupper – skolhälsovård, skolledning, lärare och övrig skolpersonal. Ibland saknas även former för en bra samverkan inom lärarlagen. Det här gör att information och kunskap fastnar hos några få. Och att skolans, egentligen fantastiska, potential i samverkan mellan specialistkompetenser inte frigörs och kommer eleverna tillgodo. Och det är det här som gör att trots att det finns kunskap och verksamma metoder för att skolan skulle kunna bli en förebyggande arena och lyckas med sitt värdegrundsuppdrag så används de inte. För informationen når inte ut och den nödvändiga samverkan gnisslar eller fungerar inte alls.De här tre orden, områdena, komponenterna – Ledning, kultur och struktur – är de allra viktigaste utvecklingsområdena för den svenska skolan. För inte heller satsningar inom kunskapsuppdraget kommer lyckas om vi inte får till dessa tre komponenter. Miljarder kronor satsas nu på matteundervisningen, men det kommer att vara miljarder i sjön om vi inte ser skolans problem. Skolan behöver organisationsutvecklas. Ett ledarskap som utgår från och brinner för hela skolans uppdrag. En kultur som bejakar och äger skolans samtliga frågor. En struktur som underlättar informations- och kunskapsflöden samt stödjer samverkan mellan skolans yrkesgrupper. Vilket fantastiskt spännande och meningsfullt uppdrag att ta sig an den organisationsutvecklings-uppgiften. Här tänker i alla fall jag lägga mycket av mitt framtida fokus. Och jag har börjat dra i lite forskar- och skolkontakter. Om du som läser det här också brinner för detta och har några tankar om det här – hör av er till mig.
