Har eleverna något ansvar för sin skolgång? Tar det i så fall detta ansvar ? På båda frågorna svarar Erik Helmerson nej i en artikel i DN. Han utgår från en skrift med skolregler anno 1906. I denna skrift kan läsas både om hur eleverna förväntas uppföra sig mot lärarna och vilket ansvar de har för sina studier.
Läser artikel i SVD om en forskningsrapport som har tittat närmare på hur konflikter löses i skolan (se nedan). I en miljö som skolan, där vi samlar en någorlunda åldershomogen grupp, kommer det att uppstå konflikter. Det vet vi. Ingen skola är helt utan konflikter oavsett hur bra man arbetar förebyggande. Därför är det förvånande hur, generellt sett, dålig skolan är på att hantera och lösa konflikter. Allt för ofta eskalerar konflikter till att bli kränkningar och mobbning. Och väl där hamnar man också förvånansvärt ofta i konflikt med hemmen, med anmälningar till skolinspektionen som resultat. Anmälningar till Skolinspektionen drar ut på tiden och skapar en ännu större avgrund mellan skola/kommun och föräldrar/eleven. Och sådana här konflikter måste för skolans skull men framför allt för elevens/elevernas skull lösas snabbt. Det får mig att fundera på om det finns behov av professionella och opartiska medlare, specialister på konflikter i skolmiljön, som skulle kunna anlitas av skolor och kommuner när en allvarlig konflikt uppstår. Det skulle troligen spara in en hel del tid och pengar. Kanske redan finns någon/några som arbetar med det? Men vad det verkar så behöver dessa marknadsföras bättre i så fall. Sen behövs mer utbildning av skolpersonal gällande konfliktlösning. Och det borde inte vara så svårt att få till.
Länkar:SVD artikel
Två domar har fallit under senare tid angående utövande av våld i skolan, läs artikel via länk nedan. Slutsatsen blir att skolan är en plats där man helt enkelt ska förvänta sig och dessutom tåla att utsättas för våld. Så fantastiskt oerhört dumt! Varför kan vi inte från samhällets sida tydligt visa att våld aldrig är OK? Hur ska barn förstå och ta till sig samhällets spelregler om de inte gäller i skolan?
Länkar:Artikel i Aftonbladet
I dagens DN så ägnas ledaren, DN.debatt och DN gratulerar åt skolan. Huvuddelen handlar om det nu allt mer röriga genomförandet av reformen med lärarlegitimationer. Ledaren använder rubriken – Ett riktigt fiasko! Och det verkar återigen som om regeringen med utbildningsminister Jan Björklund marscherat för hastigt fram och beslutat om något utan föregående analys. Ekonomiska resurser saknas, tid saknas och vad det verkar även tydliga riktlinjer. På debattsidan är Metta Fjelkner och Freddy Grip, Lärarnas Riksförbund, inte alls nöjda med att reformen nu skjuts upp på obestämd tid. För egen del tycker jag varken bu eller bä gällande reformen om lärarlegitimation. Dock tycker jag att den tar oerhört mycket kraft och resurser från den kanske viktigaste frågan. Hur utvecklar vi den svenska skolan, så att den blir bättre. För skolan kommer inte per automatik bli bättre av att alla lärare har fått en legitimation. Därför håller jag med DN:s ledarskribent som skriver
– Om målet är att höja elevernas kunskapsnivå krävs en politik som skapar bättre förutsättningar för lärare att utvecklas i yrket. Lärare behöver hjälp att bryta invanda, ineffektiva sätt att agera i klassrummet. De behöver såväl impulser utifrån som tillfällen att tillsammans med kollegor utveckla sina undervisningsmetoder. Skolpolitiken måste målmedvetet och uthålligt inriktas på att sprida goda exempel. Det behövs en nationell kultur där kunskap inte betraktas som något man har eller inte har utan som något som ständigt utvecklas och förfinas.
Jag säger det igen – Lärarlegitimationen kommer inte att förbättra den svenska skolan, fokus måste ligga på utveckling av pedagogik och förhållningssätt. Och just nu är alla, regeringen, Björklund, Skolverket, Lärarfacken fullt fokuserade på att lärarlegitimationsreformen håller på att kapsejsa.
Desto roligare då att läsa om NO-läraren Ola Palm som gratuleras av DN för att han har tilldelats Kungliga Vetenskapsakademins pris för sitt pedagogiska utvecklingsarbete. Han är verksam inom ett samverkansprojekt med Stockholms universitet som har som mål att utveckla pedagogiken i NO-ämnena. Det handlar om att koppla teoretiska kunskaper till praktiska övningar för eleverna. Bland annat har eleverna fått till uppgift att bygga en modell av ett höghus i skala 1:20. Ett åttavåningshus med 32 lägenheter. Avlopp ocih el ska planeras in. Eleverna har även tidigare fått göra sin egen fuktkräm.
Det här låter kanon tycker jag. Därför gör jag mitt för att sprida detta goda exempel – Heja Ola och hans gelikar! Med eller utan legitimation.
Apropå det där med den Nya skolan. Ser att skolminister Jan Björklund är mycket irriterad över Sollentuna kommuns beslut att på sikt skrota läroböcker och ersätta dessa med läsplattor och datorer istället. (se tidigare blogginlägg och länk till DN nedan). Rubriken i DN – som naturligtvis är hårt vinklad lyder – Skolministern sågar projekt med surfplatta. Men oavsett att rubriken är hårt vinklad, är det ändå frapperande hur han (Björklund) gång på gång ska in i detaljnivå och ha synpunkter på hur skolan, rektorer, lärare och övrig skolpersonal ska utföra sitt uppdrag. Och hur det alltid landar i det var bättre förr (och då inte avseende skolpolitiken utan gammal hederlig skolundervisning). Här i Sollentuna har man valt att inte låta eleverna i F och årskurs 1 använda penna och papper när de ska lära sig läsa och skriva. Utan det får de istället börja med i årskurs 2. Man anser sig ha belägg för att eleverna lär sig både läsa, skriva (både på dator och för hand) bättre på det sättet. Men tydligen vet Skolministern bättre. Eleverna måste skriva för hand och börja träna på det från första början. Och skolpolitiker, rektorer och lärare i Sollentuna håller mer eller mindre på med ett dåraktigt projekt som Skolinspektionen måste ingripa mot. Jag tycker att Björklund måste visa lite förtröstan mot dem som arbetar i skolan. Att de vill elevernas bästa. Att de är professionella. Att de har en tanke med det de gör. Och att det är bra eftersom skolan, liksom övriga samhället, inte kan stå still utan måste utvecklas. Det är det som är den Nya skolan. Men till min lista över Björklundska nyckelord (ordning, reda, befogenheter, beslagta, kvarsittning, anmärkning, RIKTIGA kunskaper) kan jag nu lägga till PAPPER och PENNA. Och den listan känns lite mer som filmen – Tillbaka till framtiden (där en kille reser tillbaka i tiden och blir klasskamrat med sina föräldrar) än in i framtiden och den NYA SKOLAN.
Länkar:DN artikel
