Igår fick man som DN-prenumerant en 40-sidig bilaga från Stockholms stads utbildningsförvaltning. Skola och utveckling var det lovande namnet på bilagan. Och eftersom jag är intresserad av och jobbar med skolutvecklingsfrågor så började jag läsa. Skolborgarrådet Lotta Edholm (FP) inledde: ”Vi går från en skola där kunskapsresultat inte var viktiga, där läxor och prov var fåtaliga och läraren helst skulle hålla sig i bakgrunden. I den nya skolan ser vi i stället fler resultatmätningar, tidigare och tydligare betyg och lärarledd undervisning som en självklarhet.” Jag får lust att slå igen bilagan med en gång. Det är så vansinnigt tröttsamt med dessa politiska och synnerligen självgoda förenklingar som Lotta Edholm håller sig med, precis som partikamrat Jan Björklund gör. Björklund/Edholm har för vana att fullständigt svartmåla skolan före herr Björklund fick uppdraget som skol- och utbildningsminister för att därefter framhärda att nu jäklar har vi (det vill säga Björklund och Edholm) skapat den NYA skolan där ordning, reda, kunskap och kontroller råder. En skola där riktiga kunskaper, inget flum (som vi naturligtvis förstår var huvudämne i den skola vi hade före Björklund/Edholm tillträdde), är det som gäller. Bland annat skriver Edholm som ett led i byggandet av den NYA skolan att en stor satsning görs på matematik så att våra elever ska bli morgondagens ingenjörer. Det är vägen för att rädda Sverige i en globaliserad värld.Jag läser trots allt vidare i bilagan och på näst sista sidan hittar jag en intervju med Dr Yong Zhao, amerikansk forskare med rötterna från Kina. Som apropå det här med globaliseringen säger: ”Jag ser faror med utbildningsreformer som bygger på centralisering, standardisering och testbaserat ansvar. Där resultaten i undersökningarna PISA och TIMMS (som mäter kunskaper i matematik, naturvetenskap och läsförståelse red anm) ses som avgörande i strävan efter att våra elever måste bli bättre än andra. Dr Zhaos lösning är istället mångfald med utbildning inom flera ämnesområden. Han säger, hittills har vi värderat de kunskaper som är relaterade till vänstra hjärnhalvan allra högst. Men dessa har förlorat i värde på grund av att Asien gör det bättre och billigare, på grund av att det är kunskaper som kan automatiseras och inte efterfrågas i samma utsträckning längre. Viktiga intelligenser för den konceptuella tidsåldern är att kunna skapa design, berättelser, musik, mening, lek och förmågan till empati. Den högra hjärnhalvan styr det artistiska, nya idéer, berättande, fiction-författande – mjuka mänskliga färdigheter som skolan nedvärderar. ” Ja, vad ska man säga. Lite roligt är det att intervjun med Dr Yong Zhao dyker upp som en diametralt motsatt inställning till Edholm. Den NYA skolan kanske ändå inte är så NY utan egentligen ganska flummig och gammaldags.
När jag skrev mitt första blogginlägg här på Skoluppdraget.se så hade jag med en video med Sir Ken Robinsons föredrag – Do school kill creativity? Nu har jag hittat en ny video med honom. Se, lyssna och reflektera. Kloka ord tycker jag. Skolan måste våga gå ifrån det invanda trygga och bli mer flexibel i val av metoder, angreppssätt, arbetssätt och i användande av tekniska hjälpmedel.
Länkar: Video med Sir Ken Robinson
Socialminister Göran Hägglund skriver idag på DN Debatt om ”Ny skolpolitik”. Med det avser Hägglund att – ”Förutom att leva upp till kunskapsmålen måste skolan vara karaktärsdanande och ge barn och unga sunda värderingar. Respekten för människors lika värde, jämlikhet, demokrati och kamratskap måste praktiseras i skolans vardag”. Jag uppskattar verkligen att Hägglund lyfter värdegrundsuppdraget ur kunskapsuppdragets skugga och håller utan minsta darr på manschetten med. Men vad är det nya? Skolan har haft det här uppdraget sedan urminnes tider. Det här borde vara självklart och inte lanseras som något nytt. Och Hägglund går därefter från självklarhet till dumhet när han i nästa mening ger Kristdemokraternas lösning – ”Det ska ske med hjälp av tydliga uppförande- och ordningsregler. Lärare måste få beslagta mobiltelefoner, ge skriftliga varningar och utfärda kvarsittning.” För det första, är inte det här bara ännu ett eko av Skolminister Jan Björklunds eviga mantra på hur alla problem inom skolan ska lösas? Alltså inget nytt , utan bara tjatigt. För det andra hot om bestraffningar och hårda tag har aldrig danat någon värdegrundsutveckling hos någon människa. Varken gammal eller ung. Självklart måste det i skolan, så som i samhället i övrigt, finnas regler att hålla sig till. Självklart måste det finnas konsekvenser om man bryter mot dessa regler. Men det är inte det som utvecklar människors värdegrund. Vår värdegrund utvecklas när vi får möjlighet att reflektera över, samtala om och tillsammans med andra testa våra argument och ta ställning gällande etiska och mänskliga dilemman. Vår värdegrund utvecklas också när vi ges möjlighet att värderingsmässigt reflektera över ny kunskap som vi får oss till livs. Vad betyder den här kunskapen för mig, mina vänner och det samhälle som jag lever i. Vad tycker jag om det? Kunskap utan värderingar blir oviktig kunskap. Värderingar som inte bygger på kunskap blir grunda värderingar. Så hänger skolans två uppdrag ihop, Göran Hägglund och det skulle i sanning vara något nytt från politikerhåll om någon sa följande. Vi måste i den svenska skolan börja knyta ihop de två uppdragen, kunskapsuppdraget och värdegrundsuppdraget, så att de berikar och stärker varandra. Vi måste också i den svenska skolan skapa ett klimat och ett arbetssätt som ger eleverna möjlighet att dagligen reflektera över och föra värdegrundssamtal kring de kunskaper de tillgodogör sig samt kring etiska och mänskliga dilemman. Det skulle vara NY SKOLPOLITIK det!
Länkar: Debattartikel DN Göran Hägglund
Blir allt mer klar över vad som krävs för att ett förebyggande- eller värdegrundsarbete i skolan ska bli framgångsrikt. Eller rättare sagt om en skola ska bli framgångsrik över huvud taget. Tre magiska ord måste falla på plats. Ledning, kultur och struktur. Faller en, två eller alla tre bort så kan arbetet aldrig bli framgångsrikt. Vad avser jag då med dessa tre ord. Ledning – Skolans ledning, ytterst rektor, måste ha ett eget engagemang för förebyggarfrågan/värdegrundsuppdraget. Han eller hon måste gå i fronten för frågan, visa sitt eget engagemang och förtydliga att frågan är viktig. I det ligger även att följa upp att arbetet fortskrider och utvecklas. Kultur – Skolans personal måste själva äga frågan, det vill säga anse att den ingår i deras uppdrag och att de vill göra ett bra arbete med frågan. Det bör finnas en koncensus i kollegiet att frågan har relevans i deras arbete och att den är viktig. Här i ligger många misslyckade förebyggar- och värdegrundsprojekt. När delar av eller i värsta fall hela skolans personal inte ser frågan som sin uppgift, inte anser sig ha tid och kanske till och med motarbetar att frågan överhuvudtaget tas upp, då blir det naturligtvis inte någon framgång. Skolan har ett tvådelat uppdrag. Kunskapsuppdraget och Värdegrundsuppdraget. Enligt styrdokumenten lika viktiga Men den starka fokuseringen på kunskapsuppdraget de senaste åren har gjort att många inom skolans värld idag inte ser (eller inte anser) att värdegrundsuppdraget har samma dignitet som kunskapsuppdraget. Att det är något som man gör om man får tid och orkar med. Och något man gör om man får tid och har ork, blir sällan bra. Struktur – Skolan har visat sig vara en svårimplementerad värld. Det är inte bara jag som har kommit fram till det. Många skolor saknar en effektiv struktur för informations- och kunskapsspridning. Många skolor saknar även struktur för samverkan mellan skolans olika yrkesgrupper – skolhälsovård, skolledning, lärare och övrig skolpersonal. Ibland saknas även former för en bra samverkan inom lärarlagen. Det här gör att information och kunskap fastnar hos några få. Och att skolans, egentligen fantastiska, potential i samverkan mellan specialistkompetenser inte frigörs och kommer eleverna tillgodo. Och det är det här som gör att trots att det finns kunskap och verksamma metoder för att skolan skulle kunna bli en förebyggande arena och lyckas med sitt värdegrundsuppdrag så används de inte. För informationen når inte ut och den nödvändiga samverkan gnisslar eller fungerar inte alls.De här tre orden, områdena, komponenterna – Ledning, kultur och struktur – är de allra viktigaste utvecklingsområdena för den svenska skolan. För inte heller satsningar inom kunskapsuppdraget kommer lyckas om vi inte får till dessa tre komponenter. Miljarder kronor satsas nu på matteundervisningen, men det kommer att vara miljarder i sjön om vi inte ser skolans problem. Skolan behöver organisationsutvecklas. Ett ledarskap som utgår från och brinner för hela skolans uppdrag. En kultur som bejakar och äger skolans samtliga frågor. En struktur som underlättar informations- och kunskapsflöden samt stödjer samverkan mellan skolans yrkesgrupper. Vilket fantastiskt spännande och meningsfullt uppdrag att ta sig an den organisationsutvecklings-uppgiften. Här tänker i alla fall jag lägga mycket av mitt framtida fokus. Och jag har börjat dra i lite forskar- och skolkontakter. Om du som läser det här också brinner för detta och har några tankar om det här – hör av er till mig.
Nu har en lista sammanställts över de 50 personer som anses ha störst inflytande över den svenska skolan. Jag hittar inte mitt namn någonstans. Kommer igen nästa år! Tror jag är en bubblare.;-D
